Labradoren
Labradoren eller labrador retriever, som den egentligen heter (även kallad labbe), är en s k apporterande fågelhund. "Labben" tillhör rasgrupp 8, stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar. Rasen skall ha ett vänligt sinnelag och en vilja att vara till lags. Dessa egenskaper har bidragit till dess popularitet runt om i världen och till att den ofta nyttjas i samhällets tjänst som till exempel ledarhundar eller narkotikahundar. Labradoren är mest känd som en sällskapshund men i grund och botten är den en jakthund, en apporterande fågelhund, vars uppgift det är att söka och apportera (hämta) nedskjutet byte. Labradorer arbetar mer än gärna gärna i vatten. Att tänka på inför ett valpköp är att labradorer är en mycket matglad ras som lätt lägger på hullet.
Bakgrund
Rasens egentliga ursprung är lite av en gåta men många teorier finns. Mest troligt är att en okänd ras överfördes till England från Labradorhalvön (i Kanada), i början av 1800-talet, som sedan genom korsningar gett dagens Labrador retriever. På Labradorhalvön användes hunden av fiskare till att dels hämta fisk som fallit över bord och dels simma i land med repen som båtarna sedan skulle ankras i hamnen. För att klara dessa uppgifter behövdes rasens typiska "dubbla päls" som både isolerar från kyla och är vattenavstötande. Andra typiska kännetecken för rasen är simhud mellan tårna och den så kallade uttersvansen.1903 godkändes den som ras i England och fick rasnamnet "Labrador retriever". I Sverige var rasen relativt ovanlig fram till 1970-talet, men sedan dess har den vuxit kraftigt i popularitet och är nu en av de vanligaste hundraserna. Labradoren ligger även i topp bland de populäraste hundarna i Finland.
Storlek och exteriör
Mankhöjden för hanhundar är 56-60 cm och 54-57 cm för tikar. Bröstkorgen ska vara tunnformad och svansen ska vara tjock, formad som en uttersvans, och helst bäras parallellt mot marken, som en förlängning av ryggen. Den kan bäras glatt (pekande uppåt) men får inte bäras böjd upp över ryggen. Huvudet får inte vara för grovt, ögonen ska vara bruna och uttrycket ska vara vänligt och intelligent. Labradoren finns i färgerna svart, gul och brun. Svart är den vanligaste färgen och brun är den minst vanliga.
Egenskaper och mentalitet
I kontakten med andra hundar och människor ska en labrador vara social, glad, snäll samt vänlig och spontan. Den är intelligent och följsam och har en stark vilja att vara till lags och är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Då labradoren är en apporterande hund som, som vi tidigare nämnt, vill den gärna bära på olika saker. Rasen behöver rätt mycket motion, men framför allt behöver den aktiveras och få meningsfulla uppgifter. Det kan vara att träna apportering med både dummies och/eller vilt, personsöka, träna eftersök, lydnad eller till exempel söka kantareller i skogen. Det viktiga är att den får använda huvudet.
Användningsområde
Labradoren är en bra jakthund som arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt. Den meriteras på jaktprov och utställning. Viktiga egenskaper är bland annat samarbetsvilja, dresserbarhet och arbetslust, vilket gör att den kan användas till nästan allt. Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund. Rasen används också som ledar-, service- och narkotikahund och inte minst som familjehund. Även om rasen inte är en brukshund är det många som tränar och tävlar inom bruksgrenarna och i lydnad.
Hälsa
De problemområden som bör belysas är höfter (HD), armbågar (ED), ögon, fetma och hältor. För ögonsjukdomen PRA finns nu ett DNA-test där resultatet registreras av Svenska Kennelklubben. Labradoren är dock en relativs frisk ras. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.
Pälsvård
Rasen har en smutsavvisande päls som är lättskött. Under fällningsperioderna kan man med fördel borsta sin hund med till exempel en borste med gummipiggar. Vid behov badas hunden med eller utan schampo men bör undvikas för tätt inpå en utställning då pälsen upplevs för "yvig". De yttersta håren på svansen rundas av inför utställning.
Labradoren eller labrador retriever, som den egentligen heter (även kallad labbe), är en s k apporterande fågelhund. "Labben" tillhör rasgrupp 8, stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar. Rasen skall ha ett vänligt sinnelag och en vilja att vara till lags. Dessa egenskaper har bidragit till dess popularitet runt om i världen och till att den ofta nyttjas i samhällets tjänst som till exempel ledarhundar eller narkotikahundar. Labradoren är mest känd som en sällskapshund men i grund och botten är den en jakthund, en apporterande fågelhund, vars uppgift det är att söka och apportera (hämta) nedskjutet byte. Labradorer arbetar mer än gärna gärna i vatten. Att tänka på inför ett valpköp är att labradorer är en mycket matglad ras som lätt lägger på hullet.
Bakgrund
Rasens egentliga ursprung är lite av en gåta men många teorier finns. Mest troligt är att en okänd ras överfördes till England från Labradorhalvön (i Kanada), i början av 1800-talet, som sedan genom korsningar gett dagens Labrador retriever. På Labradorhalvön användes hunden av fiskare till att dels hämta fisk som fallit över bord och dels simma i land med repen som båtarna sedan skulle ankras i hamnen. För att klara dessa uppgifter behövdes rasens typiska "dubbla päls" som både isolerar från kyla och är vattenavstötande. Andra typiska kännetecken för rasen är simhud mellan tårna och den så kallade uttersvansen.1903 godkändes den som ras i England och fick rasnamnet "Labrador retriever". I Sverige var rasen relativt ovanlig fram till 1970-talet, men sedan dess har den vuxit kraftigt i popularitet och är nu en av de vanligaste hundraserna. Labradoren ligger även i topp bland de populäraste hundarna i Finland.
Storlek och exteriör
Mankhöjden för hanhundar är 56-60 cm och 54-57 cm för tikar. Bröstkorgen ska vara tunnformad och svansen ska vara tjock, formad som en uttersvans, och helst bäras parallellt mot marken, som en förlängning av ryggen. Den kan bäras glatt (pekande uppåt) men får inte bäras böjd upp över ryggen. Huvudet får inte vara för grovt, ögonen ska vara bruna och uttrycket ska vara vänligt och intelligent. Labradoren finns i färgerna svart, gul och brun. Svart är den vanligaste färgen och brun är den minst vanliga.
Egenskaper och mentalitet
I kontakten med andra hundar och människor ska en labrador vara social, glad, snäll samt vänlig och spontan. Den är intelligent och följsam och har en stark vilja att vara till lags och är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Då labradoren är en apporterande hund som, som vi tidigare nämnt, vill den gärna bära på olika saker. Rasen behöver rätt mycket motion, men framför allt behöver den aktiveras och få meningsfulla uppgifter. Det kan vara att träna apportering med både dummies och/eller vilt, personsöka, träna eftersök, lydnad eller till exempel söka kantareller i skogen. Det viktiga är att den får använda huvudet.
Användningsområde
Labradoren är en bra jakthund som arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt. Den meriteras på jaktprov och utställning. Viktiga egenskaper är bland annat samarbetsvilja, dresserbarhet och arbetslust, vilket gör att den kan användas till nästan allt. Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund. Rasen används också som ledar-, service- och narkotikahund och inte minst som familjehund. Även om rasen inte är en brukshund är det många som tränar och tävlar inom bruksgrenarna och i lydnad.
Hälsa
De problemområden som bör belysas är höfter (HD), armbågar (ED), ögon, fetma och hältor. För ögonsjukdomen PRA finns nu ett DNA-test där resultatet registreras av Svenska Kennelklubben. Labradoren är dock en relativs frisk ras. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.
Pälsvård
Rasen har en smutsavvisande päls som är lättskött. Under fällningsperioderna kan man med fördel borsta sin hund med till exempel en borste med gummipiggar. Vid behov badas hunden med eller utan schampo men bör undvikas för tätt inpå en utställning då pälsen upplevs för "yvig". De yttersta håren på svansen rundas av inför utställning.